Snart ledigt

Jaha, då är det snart jul igen. Igår fyllde sonen 16 år och jag förundras över hur fort tiden går. Han var ju nyss min bebis. Nu är han huvet längre än mig och kan med gott samvete kalla mig "lilla mamma".
På fredag är det traditionsenlig avslutning i kyrkan. Jag har igen fått förtroendet att sjunga en sång. Det gör jag så gärna, det är alltid lika trevligt och mysigt och julstämningen infinner sig på riktigt. Julklapparna börjar samlas på hög runt om i skåpen här hemma och inköpen är snart klara. Med andra ord, lugnet hägrar runt hörnet. Det ska bli skönt.

Tandlagning påbörjad

Nu är det inlett, det där otäcka. Rotfyllning av en ond tand är vad jag talar om. Nervös och inställd på det allra värsta spatserade jag under den gångna veckan till tanddoktorn. Men jag hade bestämt mig för att vara tapper och satte mig ner i stolen. Därefter följde massiv bedövning av nervarna till tanden och jag kände mig som en ekorre sosm samlar nötter i kinderna.
Nåväl, efter ca 30 minuter och faktiskt utan större plåga eller smärta var det över. Jag fick gå hem men ska vara tillbaka för fortsatt rensning av den lilla bissingen om några veckor. Då kommer jag inte vara lika nervös-

En händelserik helg

Ibland blir de lediga helgerna inte riktigt som man har tänkt sig. Fredagen började trevligt. Jag och mina ungdomar samt dotterns pojkvän åt en riktigt god middag. Sedan följde det obligatoriska tittandet på Idol 2009. Tröttheten var påtaglig hos mig och innan programmet var slut låg jag i sängen.

När sömntåget började dra in öppnades dörren och dottern säger gråtande att hon har såååå ont i magen. Febril verksamhet uppstår som slutar med färd till akuten. Där tillbringades sen ett antal timmar. Läkaren kunde konstatera att det kanske handlade om gallsten och dottern fick rådet att röntga magen på lördagen. Lördagens undersökningar visade att inga stenar fanns i hennes mage. Så vad det är som plågar min goa flicka står skrivet i stjärnorna.

Lördagkvällen tillbringades i glada vänners lag i Marieberg hos vännerna Goch Y. Trevlig kväll med ryska förtecken. Idag är jag faktiskt rätt trött. Vila står högst på prioritetslistan. En hektisk tid väntar från och med nästa vecka.

...och att få svar på varför...

Idag fick jag svaret på varför tanden har smärtat mig så. Det blev att åka akut till jourtandläkaren eftersom jag inte stod ut med smärtan längre.

Där blev jag varse om orsaken till plågan. Den unge och mycket noggranne tandläkaren undersökte munnen och kunde konstatera att det under en gammal lagning uppstått en spricka vilket gjort att báciller krupit in och orsakat infektion i de små kanalerna.

Han konstaterade vidare att tandhelsiket behöver rotfyllas. Ve och fasa! Det är väl plågsamt yttrade jag oroligt varpå den söte doktorn nogsamt påpekade att så minsann inte var fallet.

Nähä, ok då tänkte jag. Så nu är det bara att plocka fram stora plånboken och börja rotfyllningsprocessen. Sällsynt dålig tajming eftersom julen nalkas med allt vad det innebär av inköp. Men men man kan ju alltid ta ett banklån. Bankerna lever ju på att låna ut pengar...

Mörker och tandvärk

Morgnarna blir allt mörkare. När man går upp är det mörkt och när man kommer hem är det lika mörkt. Ibland känns det som att det aldrig är ljust. December månad är ju ljus i och med alla lysen i fönster och trädgårdar, det lättar upp lite. Dessutom brukar det ibland komma lite snö och det lyser också upp en smula. Jag längtar och väntar på att det ska vända.

Tillvaron just nu är hektisk. Jobb, plugg, hushållssysslor och annat gör att vardagen är inrutad. Med så mycket att göra är det lätt att stressa iväg och bli spänd. Just det där med att vara spänd fick jag ett påpekande om idag. På morgonen besökte jag min tandläkare för den årliga kollen. Jag var milt sagt och laddad till tänderna (hahahaha) inför besöket. Anledningen till min oro var att jag under en tid haft tandvärk.

Jag beskrev symptomen för den vänlige doktorn som sedan undersökte bissingarna. Döm om min förvåning när han myndigt säger: Helena, dina besvär orsakas av att du biter ihop käkarna även på dagtid. Jaha! tänkte jag, gör jag det? Men vid närmare eftertanke kom jag på att han nog har rätt. Käkarna ömmar ofta faktiskt. Enda botemedlet för att slippa tandplågan är helt enkelt att sluta gnissla tänder. Lättare sagt än gjort kanske?

Under dagen har jag ofta känt efter. Biter jag ihop nu? Kollegorna vid sidan av och bakom ryggen får snällt finna sig i att ibland fråga: Helena, är du avslappnad och fin just nu? Hihihihi. men allvarligt talat. Om man ska palla jobbet utan att totalt förstöra tänderna är det viktigt att faktiskt lära sig slappna av, även på jobbet även om det inten är så lätt. Men som de vise säger, övning ger färdighet.

Feng shui

En alldeles underbart skön långhelg är till ända. Vi lärare fick några extra dagars ledighet för att ladda om batterierna inför kommande veckor fram till jul. Själv har jag tillbringat mina dagar med att "bara vara", det optimala sättet att tillbringa en ledighet på enligt mig.
Mina nya insikter inom området feng shui har använts om än sparsamt. Klädkammaren ska numera bli just klädkammare och inte dataskrubb. Där har jag börjat feng shuia. Organisera, sortera och kasta ingår i själva konceptet.
Allt får ta sin tid eftersom jag faktiskt förutom att jobba heltid även studerar på halvtid. Man kan inte göra allt på samma gång även om man vill.

Mindfulness, meditation och feng shui

I helgen har haft flera nya upplevelser. Min vän C hade lockat med mig på en hal dags workshop i mindfulness och zenmeditation. Full av förväntan åkte jag till platsen för evenemanget.
Dagen började med en genomgång av mindfulness vilket innebär att man ska lära sig vara i nuet, inte på väg nån annanstans i tanken hela tiden. Verkligen nyttig lärdom som kan användas både privat och i yrkeslivet. Det ska jag verkligen tänka på från och med nu.
Vi fick också prova att meditera. Jag kunde känna hur kroppen gick ner i varv. Nyttigt! Dagen avslutades med en genomgång av feng shui. Efter fick man inspiration att sortera, kasta och arrangera om i hemmet. Ska nog fundera ut nåt hörn här hemma där jag kan börja. Harmoni inuti och utanpå går hand i hand menar man i österlandet. Intressant...

Ett stick betyder så mycket

Att ett litet stick i armen kan betyda mycket är det många personer som får erfara dessa dagar. Svininfluensan, eller den nya influensan som den så vackert heter, har uppenbarligen börjat härja i vårt avlånga land. Idag var det då min tur, eftersom jag tillhör en av de så kallade riskgrupperna, att få den av så många eftertraktade sprutan som ska mota Olle i grind förhoppningsvis. Kön på vårdinrättningen var minst sagt lång och det gällde att vänta tålmodigt på sin tur för att få den dyrbara medicinen injicerad. Allt gick bra och det sades att ytterligare en dos måste tas men att tre veckor minst måste passera för att kunna få ytterligare ett stick.

Jag kan inte sluta tänka på sagan där man hävdar att vargen kommer, vargen kommer. Ingen vet dock när den kommer och om den ens kommer. Så känns grissjukan för mig. Det har talats så länge nu om pandemier, vaccin och mycket mera. Men när kommer grisen egentligen, och när kommer den? Ja vem vet? Kanske inte alls nu när så många får ett litet stick i armen.

Diversehelg

Denna helg har bjudit på en mängd olika aktiviteter. Det började med att sonen och jag dekorerade mammas och pappas grav och såg till att ljuset lyser där. Man blir lätt sentimental och rörd på den platsen kan jag lova. Senare samma kväll var vi på skaldjursafton hos svägerska och svåger. Det var både trevlig gemenskap och god mat.

Lördagen började med att jag gjorde klart mitt religionsarbete så nu är jag snart klar med delkurs ett, det är bara hemtenta kvar. Senare gick lördagen i musikens tecken. I Storfors folkets hus gick helgens spelning av stapeln. Publiken bestod av människor med olika sorters handikapp. De visar en enorm glädje och tacksamhet när de lyssnar på musik. Sällan har man väl personer som en hel kväll kan stå vid scenkanten och bara titta och lyssna, men igår var det så.

Idag har den äkta hälften och jag höststädat våra bilar, inhandlat en ny säng till honom så att han sover gott på natten, det är viktigt. Ljus köptes också så nu lyser det lite överallt här hemma, både ute och inne. Man kan bara konstatera att hösten är här på riktigt. Man får kura skymning, dra en filt över sig och se en bra film eller så. Hösten är faktiskt inte så tokig när allt kommer omkring.

Livet i sakta mak

För stunden flyter livet på i sakta mak. Jobbet har man kommit in i och eleverna verkar ha funnit sig tillrätta med besked. Sonen har gjort sina första veckor på gymnasiet och det första matteprovet ägde rum idag. Håll tummarna för att han klarade sig, det behöver han. Vi har pluggar hårt med honom under veckan. Dottern läser på universitet och den hulda modern får hjälpa till att läsa engelska texter när det kör ihop sig.
Den kommande helgen ska bli ovanligt lugn. Måste ta det försiktigt eftersom doktorn skrev ut antibiotika tidigare under dagen. En illasinnad bacill hade letat sig in i kroppen och behövde bekämpas. Så det blir till att inta ryggläge i soffan och spana in vad Tvn erbjuder i form av Idol och andra underhållningsprogram av god kvalité. Men sonen erbjuder mig ju sitt goda sällskap. Det är ju verkligen inte fy skam.

Att vara en vuxen förebild

Ibland inträffar det saker i livet som gör att ens tålamod prövas. Stundom kan man tillrättavisa vederbörande person/personer lugnt och sakligt och stundom kan man bli fullständigt rosenrasande och med alla tillbuds stående medel visa att ett visst uppförande inte är OK. Idag har har jag själv upplevt det senare alternativet.

Att se så fullständigt rött som jag gjorde kan vara både positivt och negativt. Positivt på så sätt att man kliver in som vuxen och tydligt markerar gränser, negativt eftersom det då sällan blir särskilt konstruktivt. Nej, det är alltid bättre att sansa sig lite och istället ta det lite lugnare. Tyvärr var jag inte väldigt lyckosam på det området idag. Självklart ska man alltid vara en vuxen förebild för yngre generationer men det fungerar inte alltid så i praktiken. Ja, ja det är bara att ta nya tag, Imorgon är en annan dag.

Vänner

Att ha goa vänner omkring sig är en ynnest. Den gångna helgen har jag tillbringat en del tid med en person som ger så mycket. Kan vara mig själv, öppna mig helt och bara ösa ur mig det som behöver ut. Men mellan oss kan det lika gärna vara tyst utan att det gör något. Tack!

Livets underverk och mirakel

Livet är fyllt av underverk och mirakel. Nu när sommaren snart är över slås jag av att naturen är så fantastisk. Bladen på träden börjar så sakteliga gulna och morgnarna är lite småkyliga när jag tar min mc-tur till jobbet. Antar att det är dags att snart plocka fram handskar för att hålla sig varm om händerna på nämnda motorfordon.

Jag bara älskar årstidens växlingar, även om jag på hösten kan bli lite smått melankolisk när sommaren är slut. Hösten har sin tjusning den också. Att plocka de gyllengula kantarellerna och att tända ljus i skymningen höjer livskvalitén.

Men det största miraklet av alla är när en ny människa föds. Min kära kollega och vän M fick häromdagen en liten babyflicka. Varje gång är en födsel av en go bebis det största av mirakel. Så liten, så värnlös, så fullkomligt beroende av andra för att överleva. Jag önskar denna lilla flicka all lycka och välgång i livet (och självklart även hennes familj).

Läsa, läsa, läsa

Jag läser och läser och läser. Men vad är det egentligen allt handlar om? Det har jag undrat över de senaste dagarna. Jo jag vet, det är ju religion ur olika aspekter och synsätt. Läser just nu allt om vetenskapliga teorier i religion och måste säga att inte mycket fastnar. Vad ska jag kunna? Ska det bli en tenta? Ska det lästa diskuteras i seminarieform? Jag svävar i ovisshet och famlar.
Att i mogen ålder ha bestämt sig för att förkovra sig förutsätter att tillvaron fungerar i minsta detalj. Min tid är dyrbar och varje minut är viktig. Därför kan jag inte bara läsa och läsa bok efter bok även om det i sig är utvecklande och nyttigt. MEN JAG VILL VETA VAD ALLT SKA LEDA TILL. Just nu vet jag inte och det gör mig frustrerad. Har inget att liksom att hänga upp läsningen på. Jag bara läser i blindo känns det som. Tänk om någon kursansvarig på det anrika lärosätet i Uppsala bara hade kunnat ge en introduktion till delkurs 1. Då hade det varit lättare att fortsätta läsandet på egen hand tror jag.
Ja ja, allt detta är ju lyxproblem. Jag har ju min utbildning och mitt jobb. Den här kursen är ju liksom bara grädde på moset som de lärde säger. Får väl snällt se tiden an och invänta vad som händer.

Grissjukan?

Som ofta så här i början av ett läsår blir folk runt omkring ofta sjuka. Redan förra veckan kunde man märka att elever och kollegor började stanna hemma eftersom olika åkommor ansatte dem. På personaltoaletterna finns handsprit att descinficera händerna med, allt för att döda bakterier och motverka smittspridning.
Varje dag läser man i tidningar och hör på TV om "grissjukans" framfart. Alla pratar om den, så fort någon nyser eller hostar kommer en skämtsam kommentar eller en grymtning. På något sätt blir hela situationen lite komisk trots allvaret.
Faktum är att jag själv gick hem tidigare från jobbet idag. Huvudvärken bultade i pannan och kroppen började värka. Jag ansåg att det var bäst att inta ryggläge i sängen hemma. Får se vart det bär.

Nya kunskaper?

Jag har bestämt mig. Jag ska lära mig nya saker det här året. Efter några år som färdigutbildad lärare känns det som att det är dags att ta nya kliv. Därför har jag anmält mig till nätbaserade distansstudier i religion vid Uppsala universitet. Kursen är på halvtid och ska gå hela året från och med nästa vecka.
Just nu är det blandade känslor omkring jobb och studier. Att jobba heltid och plugga halvtid kan nog bli rätt tufft vad det lider misstänker jag. Men jag tror att med god framförhållning och någorlunda god planering av tillvaron ska det nog lösa sig så att jag har mina 30 poäng religion till sommaren. Kunskap väger lätt säger de vise.

Småting

Jag blir lika förvånad varje gång över hur kort en sommar är. Är nu inne på tredje arbetsveckan och sommarlovet känns redan långt borta, nu är det fullt fokus på jobbet istället.
Den andra veckan med elever pågår just nu och jag kan bara konstatera att det är ett lika stort uppstartskaos som alltid. Dubbelbokningar på schemat, lektioner som inte finns på scheman, avsaknad av salar hör till vardan just nu. Vilken tur då att vi har så fina elever. De tar allt med ro för det mesta och är fantastiska. Jag tror faktiskt att jag har världens bästa jobb.
Roligt är det i alla fall att åka på den i sommar inköpta MC-scootern av märket Yamaha 250 cc. Den sticker iväg som ett skållat troll när man vrider lite på gasen. På den har jag de senaste dagarna tagit några småturer efter jobbet och på så sätt rensat ur skallen innan de obligatoriska kvällshemsysslorna har vidtagit. Det är skönt det.
Sonen har börjat gymnasiet och dottern studier på universitetet. Hej och hå vad tiden går.

Pirrigt

Oj vad spännande det känns! Imorgon bitti ska jag träffa årets nya elever för första gången. De är nog lika pirriga som jag inför allt nytt.

Att summera en sommar

Hur summerar man en lång ledighet sommaren 2009? Antar att det inte kan göras med några få ord. Det mesta kan man läsa i min sommarräkning men den kan nog förtydligas lite tror jag.

Allt började med att den långa ledigheten inleddes med sovmorgnar. Strax infann sig en känsla ev att jag borde gå till vårdcentralen eftersom en kraftig sveda inträdde vid vissa valda tillfällen. Jo då, mycket riktigt... urinvägsinfektion och penicillin blev det.
Men strax därefter blev det midsommar och våra englandsvänner var här. De hade med sig typiska engelska delikatesser i present. Även ett antal andra vänner att tillbringa sin midsommar med oss. Härligt.
Hela denna sommar har jag bott i sommarstugan. Sonen och jag har tillbringat ett antal veckor ihop. Maken och dottern har anslutit sig och vi har haft semester ihop alla fyra. Vi har fiskat, grillat, umgåtts med släkt och vänner. En tur till Göteborg och Liseberg blev det. Hotell Gothia Towers går inte av för hackor vill jag lova. Lotta på Liseberg fick sig ett besök. Kul att se hur ett direktsänt program går till.
Sonen och jag åkte i början av denna vecka till Malmö där vi hälsade på min moster. Vi bodde på hotell och hann också med en tur till Köpenhamn. Hur mysigt som helst att umgås bara med grabben. Nu är det sista helgen på ledigheten för denna gång och på måndag börjar allvaret igen.

Sommarräkning a la Helena

Sommarräkning

Längtan och där
och midsommar och englandsvänner
och engelskt te och pims
och midsommarblommor och midsommarstång
och små grodorna och raketen
och sova och sova
och sill och nubbe
och grilla och vin
och sonen och dottern
och mannen och goa vänner
och LITE bad och sol
och varmt och pust
och sova och sova
och pluggplaner och antagen
och Sjötorp och bagarboden
och stängd bagarbod och fiskebod
och Kristinehamn och shoppa
och Mariestad och hällregn
och umgänge
och sova och sova
och Göteborg och allsång
och Gothia Towers och lyxrum
och kanske Tyskland och nej
och sova och sova
och moster och Malmö
och sonen och hotell
och underbart och härligt

Golfspel och MCåka

Åh va det är skönt att vara ledig. Sova länge, äta sen frukost, kanske bestämma sig för något trevlig utflykt eller bara vara. Som idag t.ex. blev det en utflykt. Jag har varit på golfbanan och försökt spela ihop rätt antal poäng från 150 meters markeringen. Det går ju framåt men jag tror golfproffsen skulle slita sina hårtestar om de såg mig in action. Men, jag fick i alla fall ihop fler poäng än på länge så jag kanske inte är så hopplös ändå...
En tur på nyinförskaffade MCn stod på listan senare under eftermiddan. Jag tog en tur i grannskapet på diverse småvägar för att försöka vänja mig vid ett motordrivet fordon på två hjul. Det gäller att tänka även åt andra trafikanter när man sitter på en MC. Att bromsa in när man möter en långtradare kan vara bra exempelvis, annars kan det lätt bli att MCn och tillika föraren börjar wobbla fram och tillbaka pga vinddraget. Rekommenderas inte. Men det är underbart roligt att köra MC, jag tror att jag är gjord för det.

Att ta dagen som den kommer

Vilken fantastisk sommar vi har. I skrivande stund sitter jag på altanen vid sommarstugan och hör åskan mullra i bakgrunden. De senaste dagarna har bjudit på svensk högsommarvärme med många bad och tvättningar av hår och kropp i Skagerns böljor. Faktiskt känns det rätt skönt att det just nu är lite mulet så att man kan vila lite från värmen.
Igår blev det en tur med familjen samt de två kusinerna för minigolfspel samt fika i den numera för alltid stängda bagarboden i Otterbäcken. Ett genuint bageri har stängt och det känns trist för gott har det varit, brödet som de har bakat.
Dagarna går sin gilla gång med bad, kortspel, god mat och trevligt umgänge. Det är så underbart härligt att inte ha några speciella planer utan bara ta dagen som den kommer. Det är maximal avkoppling och precis vad jag behöver.

Midsommarminnen och lata dagar

Midsommarfesten är över för denna gång. Vädret var på vår sida och bjöd på härlig, svensk midsommar. Vi hade besök av våra engelska vänner C och J. Vilka trevliga människor. Generösa och artiga och mycket trevligt sällskap. Det är riktig förmån att ha bekanta som kommer från ett annat land. Andra vänner var också här och firade sommarfesten. Sill, gräddfil, snaps. färsk potatis stod traditionsenligt på menyn.

På söndagen lämnade vännerna oss för att åka hem eller på semester på andra håll. Tyst blev det när alla åkte, men faktiskt skönt också. Ännu återstår några veckor innan maken och dottern får semester. Just nu tillbringar jag och sonen tiden med att sova länge, bada och sola. De svåraste och tyngsta besluten består av att bestämma sig vad man ska äta till lunch och middag. Jag ser fram emot resten av ledigheten denna underbara sommar.

En helt vanlig, ledig dag

Nu har den börjat, ledigheten. Åh vad det är skönt att vakna på morgonen och inte behöva gå till jobbet. Lyx för mig är att gå och hämta tidningen, gå tillbaka och lägga sig i sängen, läsa blaskan och kanske till och med somna om.
Idag har jag umgåtts med min allra käraste vän K. Det började med att vi åt lunch. Senare åkte vi på shoppingrunda och införskaffade sommarens nödvändigheter. Därefter vidtog obligatoriska hemuppgifter i form av gräsklippning och packande av sommarens väska som ska fraktas mellan sommarstugan och hemmet.
Jag har också världens goaste barn. Ni betyder allt för mig. Puss!

Sommarlov

Nu är det äntligen dags för den långa och hett efterlängtade ledigheten. Åtta veckors vila ligger framför och inga speciella planer finns ännu. Först kommer midsommar i alla fall. Vi har bjudit hit de engelska vännerna C och J på ett typiskt svenskt firande. Det blir både sill, snaps och små grodorna.
Det blir en sommar tillsammans med sonen, de övriga två i familjen kommer att jobba en del. Oj vad mysigt det ska bli att ta dagen som den kommer. Mer rapporter kommer.

Livets milstolpar

Igår var det sonens allra sista skolavslutning. Det är märkligt vad tiden går fort när man får barn sa man till mig innan jag fick några. Ja, ja tänkte jag då. Det är väl inte så märkvärdigt det där. De är ju små länge, sen växer de upp och så ska det vara. Nu när åren har gått kan jag bara instämma. Oj vad det har gått fort. Dottern tog studenten förra året och sonen slutar nian nu och ska ta nya kliv i livet i höst när gymnasiet tar vid. Min lille pojk! Otroligt att du har blivit så stor. Jag önskar av hela mitt hjärta lycka på vägen mot nya mål. Njut av sommarlovet nu, det kan vara det sista. Fånga dagen och var med dina kompisar. Ät en glass. Älskar dig över allt annat grabben!

Det är inte nog med det. Häromdagen fyllde dottern tjugo år. Det lilla knytet med det som nyfödd svarta, långa håret har växt upp och blivit en ung kvinna. Jag säger det igen, oj vad det har gått fort. Nyss var hon min lilla bebis och nu står hon snart på egna ben. Som födelsedagspresent till sig själv gav hon en Mallorcaresa.

Att som mor komma hem till sin nyligen tjogo år fyllda dotter och det står en flaska från systembolaget på bordet är en märklig upplevelse. Vi har under åren predikat att alkohol dricker man när man är myndig och nu är du där. Jag hoppas bara att jag/vi har gett dig tillräckligt med stöd så att du kan hantera det på bästa sätt. Älskar dig gumman!

Studentexamen

Idag har det varit studentexamen. Vilken fantastisk dag det är varje gång. Att se alla fina elever så glada och förväntansfulla är verkligen guldkant på tillvaron. Med blandade känslor har jag tagit adjö av många elever som jag har undervisat i tre år. Självklart är jag glad för deras skull och önskar dem allt gott, men det känns allt lite underligt att inte få träffa dem i höst.
Konstigt är det att ett läsår går så fort. Nyss startade hösten med nya elever och vips är det juni och studentavslutning igen. Men det allra bästa just nu är att det faktiskt bara är fem dagar till semestern. Jag längtar...

Födelsedag

Idag har det firats födelsedag. Jag blev väckt av familjen tidigt på morgonen med pompa och ståt. Frukosten stod framdukad och paket låg på bordet. Ungdomarna hade tänkt på sin mor och köpt kökshanddukar som matchade färgerna i köket. Dessutom hade de köpt ett litet datatillbehör i form av en mus. Den skulle kopplas till min nya lilla minidator som jag just nu skriver på. Den fick jag av den kära maken. Tack min kära familj, älskar er över allt annat.

Senare på kvällen kom det släkt och vänner på fika. Det vankades då både blommor som ska pryda den fagra sommarträdgården och fler paket. Jag är så lyckligt lottad som har alla goa människor omkring mig.

Senare i veckan skolavslutning och studentexamen. Det kommer att bli tomt efter alla treor som jag känt i flera år. Lycka till allihopa!

Livet på en pinne

Denna helg har varit så otroligt mysig och trevlig. En massa umgänge med mannen i mitt liv och goa vänner. Både fredag och lördag kväll har tillbringats på lokal. Sällan har jag väl skrattat så mycket som under lördagkvällen. Underbart!
Annars består tillvaron just nu av mycket jobb. Maj månad är hektisk på det viset. Allt ska bli klart innan en lång ledighet tar vid. Ännu återstår några veckor innan vi når ända fram till läsårets slut. Jag längtar!!!!!

Välkommen sköna maj

Äntligen är den här, den vackra månaden maj när knopparna slår ut och den skira grönskan blir tydlig på björkens grenar. Det är så vackert så man blir stum. Livet liksom återvänder efter en lång och mörk vinter.
Valborgsafton tillbringades i stugan med grillning och trevligt umgänge. En lång skön helg med en extra ledig dag ligger framför. Snart är detta läsår över men ännu återstår några hektiska veckor innan man kan varva ner.
Igår fick jag ta adjö av mina elever i årskurs 3. Deras sista veckor ska tillbringas med praktik. Dessa elever har jag haft sen de började årskurs 1 och åren har gått så fort. Det är en riktig förmån att få följa dessa människor på deras resa under gymnasiet. De kommer till oss som barn och lämnar oss som unga vuxna. Nu har vi tagit adjö av varandra och jag önskar er allt gott i livet.

Att förena nytta med nöje

Vilken underbar vårhelg!!!. Vi är i stugan i helgen och öppnar för säsongen. Eller vi... Den äkta hälften med ryggskott öppnar och jag jobbar. Just nu är det helt fullt med nationella prov att rätta. Innan man sätter igång med detta mastiga jobb känner man en viss motvilja.
När man sen blir övertalad av äkta hälften att följa med till stugan och att dessutom bli lovad att jobba med det mastiga jobbet är valet inte särskilt svårt. Så idag har jag suttit i solen och rättat prov. Solen har fullkomligt hällt ner och det har varit ljuvligt. Att rätta nationella prov under dessa villkor är ett privilegium. Jag är i sanning lyckligt lottad.

Här var vi på påsklov

Kan visa en bild av den plats där vi var på påsklov. Massor av snö, skoteråkning och fiske. Så här ser det ut på denna fantastiska plats. Titta och njut!:)

Påsklov

Jo då, vi kom iväg till fjällen i alla fall. Under en hel vecka har vi haft en underbart skön och avkopplande ledighet i Jämtlandsfjällen. Fisket var skralt minst sagt, tror inte det finns fisk i den sjön... Men trevligt är det att sitta på isen med egen familj och goa vänner omkring sig. Då gör det inte så mycket att det inte nappar. När vädret dessutom visar sig från sin allra bästa sida och solen fullkomligen öser ner från en molnfri himmel, då blir livet inte så mycket bättre.

Nu har vi kommit tillbaka hem igen och imorgon är det dags att börja jobba. Att ha laddat upp med massor energi i fjälltrakter betyder att jag nu med tillförsikt ser fram emot mot slutspurten av detta lärår. Det kommer bli intensivt, det vet jag, men kul. Nu har ju våren kommit också så det känns härligt. Livet leker.

Det blir inte alltid som man har tänkt sig

Idag är sista arbetsdagen innan påsklovet börjar. De senaste veckorna har bestått av planering och längtan efter denna härliga ledighet som ska tillbringas i de svenska fjällen. Det har lagats mat, tvättats, inhandlats kläder som saknas och framförallt har det setts fram emot det underbara i att få vara fri från måsten.

Men, igår ville inte kroppen riktigt lyda mig. Började känna en krypande känsla i kroppen och värk smög sig på så sakteliga. Huvudet kändes under den gångna natten som att det ville explodera i tusen bitar minst. Insåg till min bedrövelse att något illasinnat virus slagit klorna i mig. Det var bara att inta ryggläge imorse och meddela jobbet att denna dag blir en dag utanför skolans värld.

Det blir inte alltid som man har tänkt sig som sagt. Nu väntar jag på vad som ska hända med alltihop. Kommer vi kunna åka iväg? Måste vi vänta några dagar? Det står än så länge skrivet i stjärnorna. Men hoppet lever, det överger jag aldrig. Glad påsk!!!

Moderna tider

För ett tag sen hörde jag talas om en site på Internet som hette Facebook. Denna sida blev explosionsartat populär bland människor i alla åldrar. Det kändes som att det bara var jag själv som inte hade en endaste aning om vad detta var och framförallt varför man skulle vara med där. Med tiden avmattades hysterin kring Facebook. Nyhetens behag var över, trodde jag.

Förra veckan nämnde min vän E att hon hade blivit medlem på FB. Hon tyckte att även jag borde utforska nämnda site. Senare gjorde jag slag i saken. I lördags skaffade jag mig så en inloggning på den populära sidan utan förhoppning att bli alltför exalterad. Döm om min förvåning när jag upptäckte tjusningen. Där kan man ju "prata" med ungdomsvänner och få veta veta vad de numera har för sig. Man kan hålla kontakt med människor som befinner sig på andra sidan jorden.

Sen i lördags går jag in på FB och kollar min profil varje dag. Måste ju hålla mig uppdaterad om mina vänners senaste bravader och eskapader. Tänk att jag har kunnat leva utan detta. Teknikens vägar i sannerligen outgrundliga.

Dammiddag och premiär

Ja då har det varit premiär då. I lördags stod jag på scen för allra första gången med CEs orkester. Spänningen var högst påtaglig innan. Hur skulle jag klara mig. Skulle det bli stora tabbar? Lördagens eftermiddag bestod av mycket funderande hit och dit.

Funderingarna visade sig vara helt ogrundade. Det gick faktiskt ganska bra. Tror inte att jag gjorde bort mig alltför mycket. Det flöt på bra men lite småmissar blev det bort emellan. Kanske var jag den enda som tänkte på det, vad vet jag. Skönt är det att premiären är över. Nu kommer det vara bra mycket enklare att åka iväg på spelning igen. Ser fram mot det.

Dessförinnan var det ju fredag. Den kvällen spenderades med mina gamla ungdomsvänner på ett spa i Kumla. Vi hade förmånen att få bada bubbelbad, basta, prata livet och gamla minnen. Allt ackompanjerades av god mat serverad kall och oss inmundigandes densamma iklädda stora badrockar. Att ha dessa vänner omkring sig är lyx. Vi har följts åt genom livets alla skeenden d.v.s undomskärlekar, barnafödande, giftermål, föräldrars bortgång och annat förstås. Tillställningarna har vi hållit på med sen tonåren. Är det inte fantastiskt?

Snart premiär

Då var det snart premiärspelning med nya bandet. På lördag smäller det. Då får man kvitto på det man lärt sig under de senaste veckorna. Ikväll har jag repat igen och satt de sista låtarna definitivt. Det känns alltid spännande så här strax innan man ska träffa en ny publik. Men som jag har sagt förut: ibland måste man öppna nya dörrar på vid gavel, annars kan man missa något som döljer sig där innanför. Och det är ju synd. Livet är alldeles för kort för sånt.

Lyxig weekend i Rom

En härligt lyxig weekend i Rom är till ända. Vilken underbar stad det är. Att komma tillbaka till Sveriges snöfall och kyla kändes knepigt. Det italienska vädret har nämligen varit på sitt allra bästa och vårlika humör. Strålande sol från en klarblå himmel har gjort att livsandarna har vaknat till liv och nu kan man lugnt vänta på den svenska våren. Den som väntar på något väntar aldrig för länge.

Men Rom som sagt... Vi har upplevt en massa kultur. Peterskyrkan, Vatikanmuséerna och Sixtinska kapellet besökte vi i fredags där den utmärkta guiden S ledsagade oss på ett proffsigt sätt. Vad underbart att få se Michelangelos världsberömda målningar i Sixtinska kapellet. En dröm har nu gått i uppfyllelse. Jag har länge velat se dem. Fick också se den fantastiska skulpturen Piéta som även den gjordes av Michelangelo. Man blir mållös inför en sådan skapelse som är så gammal. Fantastiskt är rätt ord.

Colosseum och Forum Romanum besöktes på lördagen. En vandring där man känner historiens vingslag. Även här blir man mållös av allt som omger en när man går där. Har naturligtvis ätit och druckit gott, umgåtts med goda vänner och promenerat mycket. Fötterna behöver nu få lite lugn och ro. En extra krydda är tvåsamheten som min fantastiske, älskade man har fått under några dagar. Att bara få vara två, prata och umgås är riktig lyx. Min man är fantastisk. Så varm, så god, så älskad av mig. Puss JE, jag älskar dig av hela mitt hjärta. Tack för allt du är för mig.

Underbara vänner

Att ha underbara vänner omkring sig är guld värt. Igår hade vi besök av kompisen E och två av hennes barn. Den tredje goa ungen gör just nu militärtjänst och kunde inte komma. Saknade honom. Även vännen N var här. God mat, melodifestivalen, sällskapsspel och trevligt umgänge präglade denna härliga lördagkväll.

Att ha dessa vänner omkring sig, veta att de alltid ställer upp för en är guld värt och de betyder så oerhört mycket. Jag trivs så mycket i ert sällskap. Ni ger så mycket tillbaka. Tack för att jag har lyckan att ha vänner som ni.

Underbar vinterdag

Idag har det varit en sån där underbart härlig vinterdag när man bara vill vara ute. Skolan hade friuftsdag och jag hade förmånen att få åka till Ånnaboda med elever som ville åka pulka eller skidor. Detta innebar att även jag skulle motionera. Sagt och gjort; jag lånade skidor, pjäxor och stavar med siktet inställt på att försöka ta mig runt ett varv kring Ånnabodasjön. Kollegorna som jag hade sällskap med var mer vana att glida fram på de smala, på foten fastspända tingestarna medan jag mer tänkte på att skava mig fram i spåret.

Första fallet var ett faktum redan strax efter att skidorna satt på fötterna. Därpå följde ett antal vurpor, men skam den som ger sig. Jag fullföljde 2,5 km på en timma. Trodde ett tag att jag inte skulle ta mig runt eftersom en stav gick av (PHUUUU!!!). Tror nog att det var en festlig syn att se mig ligga ner i spåret allt som oftast, men det bjuder jag på. Kul var det.

PS: Malin!!! Kolla på styckeindelningen !!!!!

Motion

Det är ju sportlov nu som bekant. Vad passar då bättre än att ta tillfället i akt och röra på sig lite grann? Så har även jag gjort de senaste dagarna. Det har blivit några svettiga pass på friskis. Tänk att man kan känna sig så duktig efteråt! Det är märkligt. Jag tror att jag har hittat mitt sätt att få motion på. Tycker att det är roligt att ta bilturen till friskis, att tillsammans med ett antal andra människor och förhoppningsvis en inspirerande ledare utöva fysisk aktivitet.
Egentligen skulle man väl passa på att åka skidor, men sådana finns inte i min ägo så det får bli svettigt inomhus istället.
Nu väntar helgstädning så att man kan trivas ännu bättre. Imorgon vidtar repetition med nya bandet. Mys och må.

Hemma igen

Så var man tillbaka igen efter några härliga dagar i den brittiska huvudstaden. Jag bara älskar London och pulsen, människorna och hela atmosfären. Dessa dagar går till historien som minnesvärda och mysiga.
För att ta det från början så har det hela varit ungefär så här: tidigt lördag morgon satte vi oss i bilen och körde till Skavsta flygplats. Tröttheten tyngde ner ögonlocken men alla var på gott humör och förväntansfulla. Flygturen gick bra och när vi kom fram blev vi hämtade av bolaget vi hade bokat rum igenom. På bokningen stod det angivet att vi skulle ha eget badrum och kök. Döm om förvåningen när vi kliver in i ett rum som BARA består av två våningssängar. Det var bara att sätt igång klagokören för att få till något bättre. Det hela slutade med att vi, utan extrabetalning, fick flytta en trappa ner till ett rum med eget badrum och kök. Härligt tyckte vi.
På söndagen var vi i Cambridge med vännen C som har arbetat med oss på skolan. Han guidade runt oss i den mysiga lilla staden. Vilken arkitektur!!! Fick också se Cs hemstad Watford. Därefter åkte vi på typisk engelsk söndagmiddag, en Sunday rost, där vi fick träffa Cs mamma J. Vilken härlig kvinna. För första gången har jag smakat Yorkshirepudding. Hela söndagen var fantastisk och det glömmer jag aldrig.
På måndagen blev det middag med C på Brick Lane som är indiska kvarter i London. Då fick vi tillfälle att bjuda tillbaka på den gästvänlighet som visades oss på söndagen. Det har blivit lite shopping, vila, onda fötter. Har också för första gången sett vaktbytet vid Buckingham Palace.
Nu är man tillbaka igen, lite fattigare på pengar med rik på upplevelser. Jag tror att det inte dröjer så länge innan jag åker till London igen. Jag älskar ju staden som sagt.

Vilket aventyr

Sitter nu vid vandrarhemmet i norra London som har varit hem for oss nagra dagar. har traffat vannen C och hans mor J. Vi fick uppleva en carvery som ar att man valjer kottv fran kocken. En typisk engelsk sondagmiddag var det.
Har sett en hel del av staden genom bussfonster. Nu ska vi aka in igen. Hej hopp. Utforlig rapport kommer vid hemkomst.

Förväntan

Nu äntligen är det dags. Vi åker till London i natt. Jag har längtat mycket efter detta och nu bär det av. Det ska bli så mysigt att åka alla fyra och umgås i några dagar. Att träffa vännen C som bor i staden och hans mor blir trevligt.
Det ska bli en tur till Cambridge och en typisk engelsk söndagmiddag. Därutöver blir det sovmorgnar, promenader och shopping. Kanske en och annan tur till någon pub också hinns med. Rapport följer på denna plats. Måste packa nu. Ajöken.

Livet

Ute är det mängder med snö. Hela landskapet är täckt av något som ser ut som bomull. Kylan håller oss i ett järngrepp. Det är underligt att tänka sig att det under allt det vita och kalla döljer sig en massa liv som ska spira och förgylla livet om några månader. Man ser tydliga tecken nu att vi är på väg mot en ljusare tid. Det är inte becksvart på morgonen och på kvällen när man åker hem är det fortfarande ljust.

Livet känns på något sätt lättare att leva med alla dessa positiva tecken. Nu stundar sportlovet snart för lärare och elever. Hoppas att alla skidintresserade får möjlighet att susa nerför backarna eller åka på längden. Själv drar jag till London. Hoppas vi slipper snö där.

Solnedgång

Det är tid för en lång resa, en färd till ett annat land. Ett land som finns i vårt inre, osynligt och utan band. Där är ljuset ett sätt att leva, ett smycke är mörkret där. Och det största berg vi har att bestiga är att lämna vår egen värld. Det är tid för en lång resa för ett möte med HAN som är.

Dessa fantastiskt vackra ord är skriva av poeten Bo Setterlind och de utgör min favoritdikt. I dikten finns en tröst och ett hopp om att livet fortsätter i någon form fast det är solnedgång i det här livet.

Dikten inledde minnesstunden efter vännen Reijo som lämnade oss för några veckor sedan. Redan då blev jag rörd till tårar. När sedan ingångsmusiken var Albinonis Adagio blev tårflödet än större. Sedan följde en mycket värdig och vacker stund där officianten talade varmt och innerligt om den bortgångne.

Jag tror att Reijo hade varit nöjd över hur allting utvecklade sig vid minnesstunden. Nu har han inlett sin sista resa hem till Finland i en urna. På tisdag är det gravsättning i hemstaden. Önskar att du nu får sova i ro. Jag är säker på att vi ses igen någon gång, någonstans.

Söndag

Ja då har jag repat andra gången med det nya bandet. Allt gick bra och det kändes också bra. Måste bara lära mig några fler låtar men kan många redan.
Under helgen har det klarnat med detaljerna kring Rs begravning. Det blir en ren minnesstund med hans urna som kommer stå längst fram i lokalen. har aldrig varit med om något liknande. Men det blir nog fint. Nu börjar söndagsfilmen. Hej hopp.

Veckosummering

Så var det åter helg. Denna lördag ska jag repa med det nya bandet. Ska bli kul att se hur det fungerar. Det är en stund kvar till första spelningen så det blir nog bra. Märker att jag haft svårt att lära mig vissa låtar. Konstiga turer i dem gör att intresset inte blir så stort. Får väl ta mig själv i kragen och skärpa mig. Att inte lära sig nya låtar snabbt är inte riktigt min melodi så att säga...
Under veckan har det varit årlig hindersmässa i stan. All sköns krims krams samsas med korvar, godis och annat på torget i centrum. Besökte marknaden som hastigast under öppningsdagen, det är tradition. Fick mig lite kryddstark lammkorv till livs. Dessa är jag ensam i familjen att tycka om så det blir nog att mumsa på dem alldeles själv.
Upplevde också en inspirerande stund på friskis och svettis under sena eftermiddagen idag. Danspass stod på schemat och det var otroligt roligt att till härlig musik få skaka loss. Det kräver ett nytt besök, minsann...

Kärlek

När jag läste min vän Ms blogg och hon där beskrev sitt ord blev jag också nyfiken. Jag måste ju bara ta reda på vad mitt ord är. Här följer resultatet av vad testet sa. Mitt ord är:

LOVE

You see life as possibility to form deep connections with a few people.
Relationships are the center of your world, and you always take time to bond with those you love.
You are caring and giving. You enjoy helping those you love.
And when it comes to romantic love, you feel passionately ... even in a very long term relationship.

Intressant...

Helg igen

Ytterligare en veckas arbete är till ända. Det är märkligt vad tiden går fort. Nyss började jag jobba efter jullovet och snart är det sportlov.
Denna vecka slutade i aktivitetens tecken. Var och tränade med min älskade dotter, trevligt. Senare kom maken hem med helgens matinköp. Tänk vad lyxigt att slippa åka och handla. Då tränar jag mycket hellre.
Idag blev det klart med begravningsdatum för kära Reijo. Om precis två veckor ska vi följa honom till den sista vilan. Det blir sorgligt, men säkert ljust också.
Nu blir det klassiska tacos till fredagmiddag. Mys och må.

Snart hit

Längtar!!! Tre veckor kvar...

Att öppna nya dörrar

Idag var det dagen D. Skulle träffa det nya bandet för att provsjunga med dem. En hel vecka har gått sen jag blev kontaktad och många tankar har farit genom skallen. Men nu var det dags att öppna den där dörren till något nytt. Var inte direkt nervös men lite spänd inför mötet.
Det visade sig att jag varit orolig i onödan. De var väldigt trevliga och tillmötesgående och dessutom glada för att jag ville komma och provsjunga. Vi höll på några timmar och jag kunde många låtar redan.
Hade inte tänkt att tacka ja på en gång men det blev så ändå. Det kändes bra med personkemin, repertoaren kändes både traditionell samt ny och fräsch. Skönt med blandningen. Nu återstår att repa imför första spelningen. Men dit är det ett tag så det ska nog gå bra. Ser fram emot det.
Nu blir det varmrökt kräftlax och pilgrimsmusslor. Gott!!!

Lyxig fredagkväll

Att ha lyxen att umgås med sina stora barn en fredagkväll över en god middag är något som går utanpå allt annat. Att se sina barn växa upp och bli självständiga är nog något som alla föräldrar önskar. Men, mitt i detta finns något vemodigt. Personligen känner jag att jag inte är riktigt redo att släppa taget ännu även om förnuftet säger att det snart är dags. Blir man nånsin förberedd på sånt här?
Därför känns det extra lyxigt när jag får förmånen att umgås med mina barn ensam. God mat, choklad och mysigt umgänge har präglat denna fredagkväll. Jag kan inte känna mig nog tacksam. Njuter av varje sekund. Tack mina älskade barn för att jag får vara er mor. Jag älskar er så innerligt mycket. Härifrån till evigheten och tillbaka. Minst...

Livet som stannar upp

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något oväntat händer. Detta stämmer så bra, så bra. I natt avled en nära bekant till min familj. Trots att det inte var helt oväntat stannar liksom tiden en stund. Man tänker på livet och döden som ju går hand i hand. Linjen där emellan är så skör. Man blir väldigt ödmjuk inför livets under och tacksam för det man har.
Denne man har betytt mycket för mig och mina nära och kära. Alltid funnits där med sin hjälp och stöttning. Han var väl för god för livet. Gud ville väl ha honom till sig nu trots att det var alldeles för tidigt. En sån här dag är en dag för eftertanke och tacksamhet inför vad den avlidne har gett och betytt.
Men mitt i det sorgliga vill jag ändå säga att livet är härligt. Att få vakna varje dag och vara frisk. Att få leva ihop med en man som jag älskar och att ha glädjen att ha två friska barn som betyder allt i universum. Det är lycka det. Sov i ro Reijo. Jag glömmer dig aldrig.

Att vända blad i livets bok

Igår insåg jag med full klarhet att ett kapitel i mitt liv verkar vara till ända. Jag pratar om bandet som jag har sjungit i sedan 15 år tillbaka. Jag hade kallat ihop mina spelkompisar med anledning av att jag har fått en förfrågan av ett nytt band. Ville då diskutera hur vår fram skulle te sig. Två av oss drog åt samma håll och ville satsa igen, medan den tredje kände tvärtom. Han ville istället ta det lugnare.
Att vända kapitel i livets bok på det här sättet är både nyttigt och lite sorgligt. I mitt fall ligger mitt hjärta hos det här gänget men samtidigt vill jag ha fler spelningar. Får se vad det nya gänget har att erbjuda. Det måste ju kännas bra tillsammans med personerna där annars kanske det inte är något att bygga på. Fortsättning följer i det här historien.

Vilken dag

Denna söndag har tillbringats i fåtöljen. Vid uppvaknandet kändes det tungt i kroppen. Något diffust illamående ville göra sig påmint. I dessa tider är detta i sanning inte märkligt. En epidemi av influensa huserar just nu bland många vänner och bekanta. Hoppas att man känner sig bättre när väckarklockan ringer imorgon och det är dags att åka till jobbet.
Hur som helst har dagen tillbringats framför datorn. Syftet var att boka hotell och flyg i Rom, den eviga staden, som ska få sig ett besök av herrskapet O i mars. Efter mycket velande bland ett oändligt antal hotell hittades till slut det perfekta. Nära till alla sevärdheter är det. Det ska bli härligt att uppleva denna härliga plats igen. Senast jag var där var ca 1,5 år sen med kollegan E. Det finns så mycket man vill se, göra och uppleva i Rom. Underbart att få möjligheten igen.
Det är mycket resplaner nu. På sportlovet ska hela familjen åka till London, staden som jag bara älskar. Längtar mycket efter att få göra saker i London som jag aldrig har gjort tidigare. Kanske någon klassisk engelsk marknad eller ett museum får en visit. Jag gillar pulsen i London och det är ju aldrig fel att man klarar språket rätt bra. Längtar så jag knappt kan hålla mig!!!

Nya äventyr

Blev under eftermiddagen uppringd av en man som undrade om jag vill bli sångerska i hans band. Jag har ju mitt hjärta hos mitt eget band där jag har varit med i så många år, men jag är ju sugen på att sjunga mer än jag gör just nu. Det verkar som att det andra bandet har fler spelningar och då blir det ju intressant.
Vi bestämde att jag åker och träffar det nya bandet nästa lördag för att se hur vi passar ihop. Läskigt men utmanande. Måste bara fundera igenom om jag har några egna villkor för vad jag vill. Kommer nog på något att ta upp under veckan innan jag träffar dem. Hej hopp.

Julslut

Nu är glada julen slut, slut, slut sjunger man i den käcka visan då högtiden är över. Hos oss åkte granen ut idag. Hur mycket barr finns det egentligen på ett sånt träd? Jag tror att vi kommer hitta de små stickande gröna sakerna ända fram till sommaren när dammsugaren åker fram. Har också plockat bort röda ljus, kulor i fönstren och annat som påminner om julen.
Det är konstigt hur fort tiden går. Nyss var man full av förväntan över den lediga tid som låg framför. Plötsligt är allt över. Jobbet börjar, vilket förvisso är trevligt, men som sagt, fort går det.
Men, jag bär i mitt hjärta minnen från julavslutningen i kyrkan som var helt fantastisk. Jag fick förmånen att sjunga Leonard Cohens Hallelujah inför alla elever samt personal. När mitt sista framträdande var slut utbröt stående ovationer. Jag blev helt tagen av mottagandet även om jag ju har sjungit inför publik under många år. Att mötas av något sådant hade jag aldrig väntat mig och blev mycket rörd och tacksam. Det kommer jag aldrig glömma och det går utanpå mycket jag har varit med om i livet.

Nyhetens behag

Att skaffa en blogg är förenat med viss kunskap märker jag. Under kvällen har jag haft fullt upp med att försöka lära mig hur det fungerar med allt. Man ska ha layout, man ska olika beskrivningar, man ska aktivera konton och jag vet inte allt. Det kommer nog att ta ett tag innan allt faller på plats. Men jag kan vara ganska envis mellan varven. Så det löser sig nog så småningom.

Första gången

Hej i cyberspace

Ja jag har nu startat ytterligare en blogg. Den andra funkade inte som jag ville och därför börjar jag om.
Jaha, då får vi se vad detta ska handla om i fortsättningen. Troligen blir det om livets alla äventyr, stora som små.
Nu blir det helghandla med dottern. Lite måste ju finnas i kylen, även så här efter jul.