Sällan har vi skådat en vinter som den vi upplever just nu. Snön fullkomligen vräker i stort sett varje dag. Idag har det dessutom blåst så all snö har drivit omkring och skapat en massa oreda. Folk hukar sig när de är utomhus.Imorse skulle jag skjutsa sonen till hans skola i stan. Denna lilla tripp tar normalt ca 15 min från dörr till dörr. Om jag sen fortsätter till jobbet tar det allt som allt 20 minuter på sin höjd. Men, imorse var det annorlunda. Resan till sonens skola och sedan till jobbet tog nästan en timma. Hann i stort sett bara att parkera bilen och hastigt försvinna in på arbetsrummet för att med raska steg rusa till dagens första lektion. Det är inte riktigt min melodi att ha det så.
Nåväl, dagen flöt på. Senare var det dags för hemfärd. Gick ut till den lilla svarta bilen, svepte bort all snö som hopat sig under dagen. Det kändes som att min lilla pärla på nåt sätt hade växt under dagen pga all snö som rymdes på den. Strax var det dags att åka iväg hemåt och vad hände tror ni? Jo, jag kunde varken komma framåt eller bakåt. Jag satt fast! Ett antal idoga försök senare gav jag upp. Då kommer två snälla män som snabbt märker min belägenhet. Jag fick hjälp att komma loss och kunde åka hem.
Tack snälla okända människor. Ni är guld värda. Vilken tur att det finns vänliga människor som kan hjälpa till när det behövs. Världen är en ljus plats att leva på.
