Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något oväntat händer. Detta stämmer så bra, så bra. I natt avled en nära bekant till min familj. Trots att det inte var helt oväntat stannar liksom tiden en stund. Man tänker på livet och döden som ju går hand i hand. Linjen där emellan är så skör. Man blir väldigt ödmjuk inför livets under och tacksam för det man har.
Denne man har betytt mycket för mig och mina nära och kära. Alltid funnits där med sin hjälp och stöttning. Han var väl för god för livet. Gud ville väl ha honom till sig nu trots att det var alldeles för tidigt. En sån här dag är en dag för eftertanke och tacksamhet inför vad den avlidne har gett och betytt.
Men mitt i det sorgliga vill jag ändå säga att livet är härligt. Att få vakna varje dag och vara frisk. Att få leva ihop med en man som jag älskar och att ha glädjen att ha två friska barn som betyder allt i universum. Det är lycka det. Sov i ro Reijo. Jag glömmer dig aldrig.
Denne man har betytt mycket för mig och mina nära och kära. Alltid funnits där med sin hjälp och stöttning. Han var väl för god för livet. Gud ville väl ha honom till sig nu trots att det var alldeles för tidigt. En sån här dag är en dag för eftertanke och tacksamhet inför vad den avlidne har gett och betytt.
Men mitt i det sorgliga vill jag ändå säga att livet är härligt. Att få vakna varje dag och vara frisk. Att få leva ihop med en man som jag älskar och att ha glädjen att ha två friska barn som betyder allt i universum. Det är lycka det. Sov i ro Reijo. Jag glömmer dig aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar