På tv rullar bilder från den norska ön Utöya där just nu 84 ungdomar har mist livet pga att en person beslutat sig för att, med berått mod, skjuta vilt omkring sig. Allt för att döda och förinta. Obegripligt, sorgligt.
Ungdomar insvepta i vita lakan... levande. Andra insvepta i vita plastsäckar... döda. Anhöriga som har fått besked. Deras barn lever. Anhöriga som har fått sitt liv slaget i spillror, ditt barn har inte överlevt. Man kan inte förstå. Hur kan sånt här ske? Vad är meningen? Hur kan en enda person leka Gud och bestämma över andras liv? Som mamma och medmänniska vill jag här rikta mitt djupaste deltagande till Norge och det norska folket. Speciellt går mina varmaste tankar till alla anhöriga som har mist sina barn. Må ni så småningom se ljuset i mörkret.
