Igår var jag på en helt fantastisk spelning i Filipstad. Många människor hade letat sig ut till Stora Torget för att lyssna på mig trots att det var ganska kyligt. Jag möttes av en helt fantastisk respons och värme av publiken och många gav mig berömmande kommentarer för min sångröst. Man blir så glad över såna saker. Att folk bryr sig om och att jag kan glädja dem med det jag kan. Förhoppningen är att jag på något sätt berör dem och påverkar deras liv i en positiv riktning. Det är sannerligen ett riktigt privilegium att få stå på scen och glädja andra människor.
När jag sedan vaknade idag var det en helt annan slags dag. Idag är det exakt sex år sen min innerligt älskade mamma så hastigt försvann från jordelivet utan att säga adjö. Saknaden är enorm. Det finns ett talesätt som säger att tiden läker alla sår. Det är inte sant, men man lär sig leva med såren på nåt sätt. Min älskade mamma, jag saknar dig så enormt. Om det fannas ett sätt att få dig tillbaka skulle jag betala vad som helst. Men det går inte så jag får leva med de ljusa minnena och veta att vi ses igen, någon gång, någonstans. Tills dess älskade mamma, sov i ro. Puss och jag älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar