Att vara en vuxen förebild

Ibland inträffar det saker i livet som gör att ens tålamod prövas. Stundom kan man tillrättavisa vederbörande person/personer lugnt och sakligt och stundom kan man bli fullständigt rosenrasande och med alla tillbuds stående medel visa att ett visst uppförande inte är OK. Idag har har jag själv upplevt det senare alternativet.

Att se så fullständigt rött som jag gjorde kan vara både positivt och negativt. Positivt på så sätt att man kliver in som vuxen och tydligt markerar gränser, negativt eftersom det då sällan blir särskilt konstruktivt. Nej, det är alltid bättre att sansa sig lite och istället ta det lite lugnare. Tyvärr var jag inte väldigt lyckosam på det området idag. Självklart ska man alltid vara en vuxen förebild för yngre generationer men det fungerar inte alltid så i praktiken. Ja, ja det är bara att ta nya tag, Imorgon är en annan dag.

Vänner

Att ha goa vänner omkring sig är en ynnest. Den gångna helgen har jag tillbringat en del tid med en person som ger så mycket. Kan vara mig själv, öppna mig helt och bara ösa ur mig det som behöver ut. Men mellan oss kan det lika gärna vara tyst utan att det gör något. Tack!

Livets underverk och mirakel

Livet är fyllt av underverk och mirakel. Nu när sommaren snart är över slås jag av att naturen är så fantastisk. Bladen på träden börjar så sakteliga gulna och morgnarna är lite småkyliga när jag tar min mc-tur till jobbet. Antar att det är dags att snart plocka fram handskar för att hålla sig varm om händerna på nämnda motorfordon.

Jag bara älskar årstidens växlingar, även om jag på hösten kan bli lite smått melankolisk när sommaren är slut. Hösten har sin tjusning den också. Att plocka de gyllengula kantarellerna och att tända ljus i skymningen höjer livskvalitén.

Men det största miraklet av alla är när en ny människa föds. Min kära kollega och vän M fick häromdagen en liten babyflicka. Varje gång är en födsel av en go bebis det största av mirakel. Så liten, så värnlös, så fullkomligt beroende av andra för att överleva. Jag önskar denna lilla flicka all lycka och välgång i livet (och självklart även hennes familj).

Läsa, läsa, läsa

Jag läser och läser och läser. Men vad är det egentligen allt handlar om? Det har jag undrat över de senaste dagarna. Jo jag vet, det är ju religion ur olika aspekter och synsätt. Läser just nu allt om vetenskapliga teorier i religion och måste säga att inte mycket fastnar. Vad ska jag kunna? Ska det bli en tenta? Ska det lästa diskuteras i seminarieform? Jag svävar i ovisshet och famlar.
Att i mogen ålder ha bestämt sig för att förkovra sig förutsätter att tillvaron fungerar i minsta detalj. Min tid är dyrbar och varje minut är viktig. Därför kan jag inte bara läsa och läsa bok efter bok även om det i sig är utvecklande och nyttigt. MEN JAG VILL VETA VAD ALLT SKA LEDA TILL. Just nu vet jag inte och det gör mig frustrerad. Har inget att liksom att hänga upp läsningen på. Jag bara läser i blindo känns det som. Tänk om någon kursansvarig på det anrika lärosätet i Uppsala bara hade kunnat ge en introduktion till delkurs 1. Då hade det varit lättare att fortsätta läsandet på egen hand tror jag.
Ja ja, allt detta är ju lyxproblem. Jag har ju min utbildning och mitt jobb. Den här kursen är ju liksom bara grädde på moset som de lärde säger. Får väl snällt se tiden an och invänta vad som händer.

Grissjukan?

Som ofta så här i början av ett läsår blir folk runt omkring ofta sjuka. Redan förra veckan kunde man märka att elever och kollegor började stanna hemma eftersom olika åkommor ansatte dem. På personaltoaletterna finns handsprit att descinficera händerna med, allt för att döda bakterier och motverka smittspridning.
Varje dag läser man i tidningar och hör på TV om "grissjukans" framfart. Alla pratar om den, så fort någon nyser eller hostar kommer en skämtsam kommentar eller en grymtning. På något sätt blir hela situationen lite komisk trots allvaret.
Faktum är att jag själv gick hem tidigare från jobbet idag. Huvudvärken bultade i pannan och kroppen började värka. Jag ansåg att det var bäst att inta ryggläge i sängen hemma. Får se vart det bär.